År 79 e Kr lades den romerska staden Pompeji i ruiner efter att vulkanen Vesuvius fått ett kraftigt utbrott. Området begravdes under ett flera meter tjockt lager av aska och pimpsten. Samtiden insåg att Pompeji inte kunde återuppbyggas och staden föll i glömska. Inte förrän vid mitten av 1700-talet återupptäcktes ruinerna och utgrävningsarbetet, som fortgått ända in i vår tid, inleddes. Pompejis ruiner och utgrävningarna i området blev en första klassens sevärdhet för turister samtidigt som de fynd som kom i dagen gav helt ny kunskap om livet under antiken.

År 1980 drabbades Pompeji återigen, denna gång av en jordbävning. Det fortsatta arkeologiska arbetet i staden tog nu en ny form. Utgrävningsarbetet bedrivs med förnyad intensitet av internationella forskarlag, nya utgrävningar pågår samtidigt som de gamla fynden omvärderas. Modern teknik gör det möjligt för forskarna att omtolka fynden och se sammanhang som tidigare varit fördolda. Det pågår också ett tvärvetenskapligt arbete där arkeologerna samarbetar med antropologer, geologer, botaniker och dataexperter.

Rönen från de senaste årens strida ström av publikationer om utgrävningarna och fynden, från smala vetenskapliga uppsatser till överdådiga utställningskataloger, sammanfattas i Pompeji bakom ruinerna. Boken ger en helhetsbild av vad vi i dag vet om Pompeji. Den är en lättillgänglig och rikt illustrerad skildring av stadens öde samtidigt som den ger en högaktuell bild av hur modern arkeologisk forskning bedrivs.

Pompeji bakom ruinerna vänder sig till alla som är kulturhistoriskt intresserade och kan även rekommenderas som reselitteratur vid ett besök i staden.