Charles Cleasby är besatt av sjöhjälten Horatio Nelson, Englands förnämsta sjökrigare genom tiderna. Cleasby har inrättat hela sitt liv efter ”Horatio Nelson-kalendern”. I källarvåningen har han byggt om ett stort biljardbord till en spelplan, där han med modellfartyg utkämpar Nelsons berömda drabbningar. Detta sker alltid på årsdagen av slagen. Genom att på det sättet pressa in höjdpunkterna i en mans hela liv i Cleasbys egen årskalender skapar författaren en märklig blandkronologi, där de historiska händelserna tycks ske parallellt med Cleasbys olika sinnestillstånd och förehavanden, vilka också påverkas av de svunna bedrifterna så till den grad att Cleasby förväxlar sig själv med sin hjälte. Han ser sig som den stores arvinge; att han ärvt hans själva existens. I Cleasbys värld är han och Nelson förenade: Nelson, en lysande hjältegestalt utan några fläckar och han själv, Nelsons skugga.

I flera år har Cleasby också skrivit på en biografi över amiral Nelson, där han vill visa hur hjälten står höjd över allt. Men en besvärlig händelse i amiralens liv blockerar lovprisandet. I juni 1799 lyckades Nelson övertala ett större antal neapolitanska rebeller att kapitulera till sin kung och drottning mot att de fick fritt avtåg. När de kapitulerat överlämnade Nelson rebellerna till kungen och drottningen, som prompt lät hänga dem. Cleasby söker förtvivlat efter en möjlighet att ärerädda sin hjälte, hitta en ursäkt för detta mörka dåd. Cleasbys begynnande förälskelse i sin sekreterare, en kvinna med stark förankring i verkligheten och en mer mänsklig syn på Nelson, förhindrar dock att han helt flipprar ur. Bokens överraskande slut är därför desto mer grymt ironiskt och kanske något av det ruggigaste i sitt slag i modern litteratur.

Barry Unsworths behärskning av materialet och den sinnrika berättarkonst som är hans kännetecken har åstadkommit en roman som är lika litterärt enastående som den är synnerligen underhållande.

Översättning Irja M Carlsson