Karin Boye (1900-1941) hör till våra mest lästa poeter. Hennes samlade dikter ges ständigt ut på nytt. Men också framtidsromanen Kallocain räknas till klassikerna.

Karin Boye begick självmord 1941 och redan 1950 kom en omfattande biografi om hennes liv. Men sedan dess har inget nytt försök gjorts att teckna en helhetsbild av Karin Boye förrän nu. Camilla Hammarström, som tillhör den yngsta generationen poeter och representerar en helt ny generation av läsare, närmar sig Karin Boye med med stor respekt och en vilja att tränga bakom den mytologisering av Karin Boye som blev följden av hennes självmord.

Förutom på noggrann läsning av Karin Boyes verk bygger Camilla Hammarström sin Boyebild på ny forskning och tidigare okända (eller förtigna) fakta om Karin Boyes liv. Hon kartlägger Karin Boyes feminism och hennes starka samhällsengagemang under 1930-talet. Hon ställer sig kritisk till att Karin Boyes författarskap kommit att tolkas utifrån kunskapen om hennes självmord, något som har skymt mycket av mångsidigheten och komplexiteten i Karin Boyes verk. Camilla Hammarström gör här Karin Boye levande både som engagerad idédebattör, skapande konstnär och medmänniska.