Louise och Veronika tål inte varandra. Åtminstone tål inte Veronika Louise. Och när klassen reser till Zel am See på en sista klassresa före gymnasiet går allt över styr. Först snor Veronika Louises kille, och sen tar Karina Veronikas älskade kassettband och ger till Louise som ska ha fest. Fast hon vet att Veronika avskyr Louise.

Men det var inte det värsta. Det värsta var det som hände sen, efter festen. Ingen menade ju att det skulle bli så fel. Ingen ville egentligen att det skulle gå så långt.

Stilsäkert och inkännande skildrar Anna Ehn tre tonårsflickors komplicerade relation i denna välskrivna och gripande ungdomsroman. Berättelsens nav utgörs av tre tjejer idrottstjejen Karin, duktig och tyst och så mån om att vara till lags. Louise, den tuffa och revolterande. Och Veronica, som kom ny i åttan, och som på något sätt har rubbat balansen i klassen.

Man ska vara tyst när man önskar berättar om det svåra med att vara tonåring och leva i den stormiga brytpunkten mellan barndom och vuxenliv. Om svartsjuka, vänskap, förälskelse och svek.