I en fängslande inbjudan till dialog med sina läsare skriver Lars Gustafsson om diktande vänner som Carl Michael Bellman, Selma Lagerlöf, Gunnar Ekelöf, Thomas Mann och andra.

Lars Gustafsson går i dialog med en skara vänner bland döda diktare, svenska och utländska. Med sympati och inkännande skriver han om mötet mellan det förfärliga och de sköna hos Bellman, om den silverskimrande friheten i Selma Lagerlöfs berättarkonst, om prosten Johan Fredric Muncktells pedantiska dagbok från 1800-talets Irsta i Västmanland, som tiden framkallat till litterär betydelse, om Thomas Manns hantverk, Camus moraliska stränghet, om den mask som bodde vid hjärtats rötter hos Uwe Johnson, som var så djupt präglad av efterkrigstidens tyska splittring. Och annat.

Lars Gustafsson lyfter upp stycken ur en handfull författares verk och utvecklar ett samtal om dessa. På en väl avvägd punkt i dialogen lämnar han läsaren att fortsätta samtalet själv. Det är en mycket levande essäkonst.

---

Lars Gustafsson, född 1936, är professor i filosofi och germanska språk vid University of Texas i Austin, där han också är bosatt med sin familj. Hans böcker översätts till många språk och han har fått ett flertal svenska och internationella utmärkelser, bland annat Pilotpriset 1996.