Lisbet Palmgren berättar om möten med diktare, barn och "dårar" och vad de lärt henne om att vara människa . Genom att beröras av en dikt, ta sig tid att delta i ett barns funderingar, våga lyssna till den psykotiska människans "babbel" kan vi komma närmare de stora existentiella frågorna i vår tillvaro - livets mening och dödens, lidandets innebörd, möjligheten av en Gud eller Gudar som styr våra öden. Boken återger fascinerande samtal med schizofrena och psykotiska patienter och innehåller en mängd vackra citat av några av våra mest kända författare.

Den psykotiska människans språk kan i princip förstås, även om vi inte omedelbart begriper det. Liksom alla språk måste det läras och den första förutsättningen är att vi öppnar oss och lyssnar. Detta lyssnande, detta genuina mänskliga samtal är viktigt inte bara för patienten utan även för den som möter honom. Det är spännande och berikande på samma sätt som att läsa poesi.

Också hos barnen finner vi samma förmåga att uttrycka de mänskliga problemen på ett drastiskt, direkt och poetiskt språk. Deras tal liknar dikten, det är förkortat, förtätat och laddat med symboliska bilder.

---

Lisbet Palmgren började som humanist men blev sedermera läkare. Hon är psykoterapeut och professor i psykiatri. Tidigare har hon publicerat Att vårda våldsamma patienter (Natur och Kultur, 1995).