Berättare i Som ödet villär en iransk kvinna i yngre medelåldern. Hon och hennes familj tvingas fly från Iran några år efter att schahen störtats. Mannen som är lärare har suttit i fängelse en tid och kan inte längre arbeta eftersom han förföljs såväl av polis som militanta studenter.

Flykten blir lång. Med bara ett par små väskor som bagage smugglas de ur landet, men vad som skulle bli en ganska enkel ridtur över bergen till Turkiet förvandlas till en flera veckor lång väntan i avlägsna bergsbyar. De tas om hand av olika mellanhänder och kurirer, och väl i Turkiet måste de finna nya smugglare som kan hjälpa dem vidare.

Efter flera månaders ovisshet hamnar familjen till sist i Sverige. De känner lycka över att ha funnit en tillflyktsort, men lyckan blandas med förödmjukelsen att tvingas söka hjälp, och smärtan i att ha ryckt upp de egna rötterna. Osminkat och personligt berättas om vad anpassningen till ett nytt liv kostar familjegemenskapen.

Fateme Behros berättar sakligt, osentimentalt och mycket levande om flykten från det gamla hemlandet och livet i det nya. Samtidigt genomlyses hennes bok av en kärv och lågmäld humor, och av en grundläggande livsoptimism. Hon levandegör sin berättelse genom minnesåterblickar och betraktelser kring livet i Iran, alltifrån badhusbesök och brödbak och kvinnornas vardagsliv förr och nu, till hur revolutionens exaltation grep omkring sig, för att följas av terror och skräck.

Som ödet villär i mycket en kvinnoroman, men med en mogen insikt i mannens svåra situation. Det är en roman som ger en ovanlig inblick i vidden av de förluster som flykt och invandring innebär, och de segrar över hinder som är människans möjlighet.

Fateme Behros (f. 1944) kom till Sverige som flykting från Iran 1983. Från hemlandet har hon ubildning i persiska språk och litteratur, och i Sverige utbildade hon sig till hemspråkslärare. Hon arbetar f.n. som textillärare för vuxna invandrare i Uppsala. Skönlitterärt har hon bl a medverkat i antologin "Världen i Sverige". Detta är hennes svenska romandebut.