Carl von Linné (1707−1778) är i allmänhet mest känd som ”blomsterkungen”. Men han hade andra och mörkare sidor, vilket inte minst visar sig i Nemesis divina (’Den gudomliga vedergällningen’), den åldrade Linnés testamente till sonen Carl. Denna ursprungligen hemliga text grundar sig på anteckningar som förts under en längre tid och skildrar i anekdotens form olycksöden som drabbat personer vilka förbrutit sig mot moralens bud.

Nemesis divina är en central idéhistorisk skrift, som framställer ett slags moralens ekologi, en naturvetares religion uppbyggd kring orsak och verkan. Samtidigt är den en spegel av sin tid, frihetstiden, med interiörer från samhällets toppskikt såväl som från bondstugan, med scener från sängkammaren och från avrättningsplatsen, oss sentida läsare till uppbyggelse.

Förord av Peter Englund. Urval, introduktion, kommentarer och ordförklaringar av Gunnar Broberg, som är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och en världsledande Linnékännare.