För att finansiera sitt stegrande amfetaminmissbruk drar sig Katta fram på stölder, hon lever i en kvart med mer eller mindre tillfälliga manliga besökare och brottas med traumatiska minnen från sin såriga barndom. Nyss fyllda arton år hamnar hon på Hinseberg för att sitta av sitt allra första fängelsestraff. Väl inne på anstalten klarar hon sig genom sitt skarpa men ibland övermodiga sinne, hon imponerar ofta i de mer eller mindre galna situationer hon försätts i. Det blir flera fängelse-vistelser och Katta gör sitt bästa för att finna sig tillrätta i en kaotisk tillvaro, hon ser på rymningsförsöken och livet innanför murarna med självdistans och humor. Väl ute igen ter sig tillvaron ofta tung och orättvis. När och hur ska hon inse att hon måste lämna de destruktiva miljöer hon hamnat i och vad behövs för att hon ska förändra synen på det liv hon lever? Kära Hinseberg pendlar mellan humor och svärta. Inblickarna i livet på kvinnoanstalten på 70-talet är unika och med driv i språket skapar Ulla-Maria Andersson en stark närvarokänsla, vare sig miljön är en arbetslokal på fängelset, Kattas föräldrars kök, eller en nedgången kvart.