Få saker är lika laddade som moderskapet, och det är svårt att föreställa sig något som rymmer så mycket: symbioser och separationer, hopp och förtvivlan - det mest gudalika och mest kroppsliga i människan.Detta är något som blir tydligt i Patricia Lorenzonis Mama Dolly, en blodig konfrontation med bilder av moderskap från hela världen: Det finns inget lagom när det kommer till mödrar, allt dras till sin spets.Här samsas jungfru Maria med fåret Dolly, La Llorona med Alienfilmernas Ellen Ripley, Medea med Loretta Lynn - ett antal modersfigurer: lyckliga, tragiska eller parodiska. Vi får läsa om bortbytingar och aborter, fertilitetssymboler och -demoner, manliga mammor och danska spermabanker. Och mitt i denna kulturhistoriska betraktelse - som spänner över årtusenden och kontinenter - hittar vi även en djupt personlig berättelse om rädslan för och längtan efter barn.För ingen av oss kommer undan, moderskapet når oss på djupet. I sin överväldigande närvaro eller lika överväldigande frånvaro. Alla har vi en relation till mödrar; om inte annat till vår egen..