Den unga Agnes Grey tar anställning som guvernant för att hjälpa till med försörjningen när hennes familj har kommit på obestånd. På sin första plats försöker hon förgäves komma till rätta med de bortskämda barnen, på nästa blir svårigheterna om möjligt ännu större.

"Annes Agnes Grey bemöttes till största delen med tystnad. Sedan vet vi förstås hur det gick. Charlottes Jane Eyre fortsatte sitt segertåg och Emilys enda roman Svindlande höjder hyllades långt efter systrarnas död som ett återupptäckt mästerverk. Också i fortsättningen var det dock tyst om Annes första roman, även om den irländske författaren George Moore på 1920-talet inledde en intensiv kampanj i dess sak: 'Om Anne Brontë fått leva i ytterligare tio år skulle hon ha nått lika långt som Jane Austen, kanske till och med längre.' I hans ögon var Agnes Grey ett exempel på en perfekt genomförd roman tack vare dess skenbara enkelhet.
Framtiden har åtminstone till viss del gett honom rätt. I dag räknas Charlotte, Emily och Anne var för sig till den viktorianska litteraturens viktigaste företrädare."
Ur Håkan Bravingers förord.