Den finlandssvenska författaren Pia Ingström har skrivit en komisk, sorglig och avslöjande bok om sin egen uppväxt. Sällan har 1970-talets demokratiska terapikultur beskrivits så livfullt!

Inte utan min mamma följer minnets virrande gångar snarare än ren kronologi. Den första delen, Askungen, handlar om hur läsning blev en viktig del i Pias liv. Där satt hon i klassrummet och trodde att det var hennes uppgift att rätta de andra eleverna. De hon avskydde för deras lättsinnighet samtidigt som hon ville vara en av dem. I arbetet med boken öppnade Pia för första gången på tjugo år den dagbok hon skrev under den tiden.
Den andra delen handlar om hennes mamma, vilket blir ett sätt att hålla fast vid henne efter hennes död. På så sätt griper två kvinnoöden in i varandra - på var sin sida om ett samhälle som under några få år förändrades på så många sätt.
Inte utan min mamma är en bok om att vara ett tidens barn, men också om en familj som lever i en tid där det var mer genant när mamma sa "pappa jobbar övertid" än när hon förklarade en försening med "vi var i gruppterapin".