I Vete, vapen och virus får vi steg för steg följa hur världen kom att utvecklas till vad den är idag. Diamonds bok är ett strålande exempel på hur rönen från olika vetenskaper kan berika varandra och skapa en djupare förståelse för människans livsvillkor.

I juli 1972 kom författaren gående längs en strand på Nya Guinea, som han då besökte i egenskap av biolog och intresserad av fåglarnas evolution. Här mötte han Yali, en lokalpolitiker med stark personlig utstrålning. De var på väg åt samma håll och gjorde sällskap en timme under oavvbrutet samspråk. Samtalet började med ett ämne som då sysselsatte alla papuaner, nämligen de snabba politiska förändringarna i området, och fortsatta i allt vidare cirklar. En av Yalis frågor stannade kvar i Diamonds medvetande och krävde ett svar, som blev den här boken. ”Hur kommer det sig att ni vita har framställt så mycket cargo och tagit med det till Nya Guinea, medan vi svarta har så lite eget cargo?”
Man kan omformulera frågan om den moderna världens ojämlikhet så här: Varför har människans
utvecklingstakt varit så ojämn på de olika kontinenterna?
Diamonds svar blir en resa genom 13 000 år av mänsklig utveckling. Ämnen som avhandlas under
resans gång är alltifrån matproduktionens uppkomst och spridning till skrivkonstens och teknikens
utveckling. Kapitelrubriker som ”Äpplena och indianerna”, ”Zebror, olyckliga äktenskap och Anna-Karenina-
principen” och ”Vida horisonter och sluttande axlar” lockar oupphörligen till fortsatt läsning.
Diamond har det uttalade syftet att tillbakavisa alla rasbiologiska förklaringar till varför jordens folk
lever under så olika betingelser och har nått så olika utvecklingsgrad. Han använder sig av forskningsresultat från botanik, biologi, genetik, medicin och historia för att bevisa sina teser.
Vete, vapen och virus utkom första gången på svenska 1999 och senast i Pans faktapocketserie 2004. I
USA fick originalutgåvan Pulitzerpriset och Rhone- Pulencpriset för bästa fackbok 1998.