Hannibal är vid sidan av Alexander den store den mest kände krigsherren och militärstrategen från antiken, ja, från historien överhuvudtaget. Detta är romanen om hans liv, hans segrar och nederlag, hans list och hänsynslöshet.

Karthago på tvåhundratalet före Kristus var den andra stormakten i Medelhavet, och kampen om
herraväldet pågick ständigt med Rom, en republik och krigsmakt på stark frammarsch, men ännu
inte ett imperium. När Hannibal blev överbefälhavare rev han upp ett bräckligt fredsfördrag från
ett tidigare krig, tågade genom Spanien och södra Frankrike, över Alperna och in i norra Italien med
en stor armé och 37 stridselefanter.
Både manskap och elefanter – de som överlevde – var av naturliga skäl ganska medtagna men
lyckades ändå tränga ned genom Italien, vinna några viktiga strider, och locka in romarna i ett
stort öppet slag i södra Italien, Apulien, vid orten Cannae.
Detta slag, som stod den andra augusti 216 f Kr, studeras fortfarande fl itigt och anses som en av de
största taktiska bedrifterna i militärhistorien. Romarna var överlägsna i antal, men Hannibal lyckades
locka in dem i en kniptångsmanöver, och dödade de flesta av dessa 80 000, bland dem en konsul
och 80 senatorer.
Hannibal behärskade nu en stor del av södra Italien, och dök till slut även upp strax utanför
Rom. ”Hannibal ad portas” – Hannibal vid portarna – blev ett vanligt romerskt ordspråk som betecknade
att nu var det verkligen läge för panik. Även om han till slut förlorade kriget, och Karthago bara ett par generationer senare skulle utplånas i ett tredje krig, så framstår Hannibal i historien som den store segraren, utmanaren, den överlägsne strategen.
David Anthony Durham har skrivit en färgrik och spännande roman om Hannibals öden, från den relativa anonymiteten i norra Afrika till den världsberömde krigsherren i Italien.