Vissa geografiska namn äger en lockande, nära nog magisk klang: Samarkand, Mandalay, Timbuktu, Sicilien. Sture Linnér har sedan ungdomen tjusats och fascinerats av ön med det vackra, poetiska namnet och av den gåtfulla dubbelhet som han funnit där: sol, ljus, värme, livsglad och högljudd gemenskap men även mörkaste misär. Kampen mot fattigdomen har alltid varit hård. Ständig strid mot främmande erövrare, från Hannibal till Hitler, men också inbördes splittring och hat. Maffians uppkomst och kampen mot den har sin givna plats i skildringen, liksom det moderna Siciliens problem. Men författaren har inte bara en imponerande lärdom i konst- och kulturhistoria som han gärna delar med sig av, han har också en utpräglad känsla för sinnliga glädjeämnen som landskapets storslagna skönhet, för färger och dofter, för maten och vinet allt detta som är en lika viktig beståndsdel i det sicilianska kulturarvet som de grekiska templen eller de normandiska byggnadsverken. Professor Sture Linnér, född i Stockholm 1917, fil dr och docent i grekiska språket och litteraturen, har haft ledande funktioner inom näringslivet och vid FN. Han har under senare år varit ciceron vid kulturresor till Grekland och Italien. Bland hans många skrifter märks senast Bysantinsk kulturhistoria 1994 och Mulåsnan på Akropolis 1996.