Syskonen i Jag smyger förbi en yxa har blivit vuxna. Lydia har lyckats med den där drömmen hon hade, att bli en framgångsrik sprinter. Men det är inte det den här berättelsen handlar om. Den utspelar sig på en liten ort i nordliga skogstrakter, dit Lydia och hennes bror Anders har kallats. Deras nittonårige lillebror Jon är försvunnen i fjällen. Larm har gått ut, och en hel bygd verkar engagerad i skallgångsletandet. Eller är de så engagerade egentligen? Gör de rätt, letar de i rätt riktning och varför kommer de med lugnande fraser när sekunderna tickar och dagarna går? Verkligheten börjar svaja för syskonen; för Anders som känner ansvar som storebror men inte lyckas hålla ihop sig själv under den starka pressen, och för Lydia som upplever sitt livs svåraste lopp i anspänningen att kämpa och inte ge upp hoppet att Jon ska bli funnen.

Det här är en roman om syskonskap, om att vara tätt bunden till andra och samtidigt röra sig bort från varandra. Om barndom och vuxenhet. Den har en spännande realistisk intrig - vad har hänt, hur kommer det att gå? - samtidigt som händelserna som alltid hos Beate Grimsrud rör sig lika mycket på ett inre som ett yttre plan. Minnesbilder och barndomsscener vävs in i nuet, och i takt med att pressen och osäkerheten ökar får också det som sker där uppe i fjällbyn en skruvad och förvirrande karaktär.