Det här är berättelsen om Andrea, under åren mellan tjugo och tjugofem. Åren då hon är på sjukhus, då hon gifter sig, och då den stora kärleken går snett. Andrea som har en centrifug i magen, och fjärilar, och choklad, piller, sorg, en massa rädsla, och Casper. Och längtan. Hur hänger allt i hennes röriga liv ihop, undrar hon. Hänger det ihop? Kanske finns alltid chansen att börja om. "Är det här scen ett? Är det här allting börjar?" - är en fras som återkommer i berättelsen.

Anna Jörgensdotters debutroman är på många sätt tidstypisk i sin skildring av en trasig och förvirrad ung människa som växer upp under 70- och 80-talet; med ingredienser som utanförskap, mobbning och otrygghet ­ och längre fram ätstörningar, psykvård, missbruk. Det som gör den unik är det sällsynt levande och roliga sätt den är berättad på; här går ont och kul och varmt och mörkt hand i hand. Anna Jörgensdotters kombination av auktoritet och rörlighet i språk och berättargrepp inger samma känsla av tonträff och frihet som Monika Fagerholms "Underbara kvinnor vid vatten" gjorde när den kom. Hon vrider och vänder på berättelsen, leker med språket och drar med stort allvar in oss i Andreas värld.

Pappa Pralin är en vildvuxen och intensiv berättelse som många unga människor kan känna igen sig i.