Ragnar Thoursie är en av våra främsta 40- och 50-talslyriker. Efter trettiosju år (då han arbetat som tjänsteman på Arbetsmarknadsstyrelsen) återkom han 1989 med en diktsamling, Kråkorna skrattar.   Nu ger Ragnar Thoursie ut sitt första prosaverk. Med en kärv och saklig ömsinthet berättar han här hågkomster från en säregen uppväxt. Familjen bodde i ett egnahemsområde i en sörmländsk stad, där fadern, som var anställd vid SJ, ledde en bräcklig liten församling av Jehovas Vittnen. Händelser och minnesbilder är till största delen skildrade ur pojkens perspektiv, men ibland bjuds vi på underbara mini-noveller och anekdoter, till exempel i en avdelning kallad "Leva i världen", där begreppen Närighet, Omåttlighet och Söndring illustreras genom tragikomiska fallbeskrivningar ur omgivningen.Thoursies detaljskarpa berättarkonst har bitvis smak av det bibliska språkets på en gång högtidliga och färgstarka konkretion. Berättandet är fyllt av humor, men alltigenom präglat av viljan att förstå dessa udda människoöden ­ pilgrimsbröder, församlingsmedlemmar, grannar och inte minst föräldrarna. Det kärleksfulla porträttet av fadern och dennes innerliga, oskuldsfulla och trofasta sinnelag lyser med ett alldeles särskilt ljus.