En natt hittar polisen en flicka på gatan. I handen har hon en tom hink. Hennes feta, bleka kropp är som vore den huggen i ett stycke. Hon påstår att hon är fjorton år, i övrigt minns hon ingenting. Polisens efterforskningar leder ingenstans, ingen vet vad hon heter, varifrån hon kommer, vilka hennes föräldrar är.    Hon skickas till stadens största barnhem, där hon blir till ett lätt offer för andras hån och grymheter. Av de andra barnen uppfattas hon som en degklump med huvud. Flickan försvarar sig inte, tycks aldrig lära sig läxan att inte utsätta sig för farliga situationer. Hon glömmer allt i samma ögonblick som det sker. Hon intar en noll-position, placerar sig själv längst ner i hackordningen. Varje försök att nå kontakt med henne landar i tomma intet, den som försöker genomskåda hennes hemlighet blickar in i en blind spegel. Även barnhemsskolans mest trägna pedagoger ger till sist upp henne.      För de andra barnen finns friheten utanför barnhemmet. Flickan vet något annat. I själva verket är frihet att låta sig knuffas och hånas. Och den friheten finns på den slutna plats som barnhemmet är, ingen annanstans. Låter hon sig bara knuffas och hånas kommer hon att få stanna där för evigt, aldrig behöva göra framsteg.     Men en förändring sker alltefterhand som hennes skolkamrater upptäcker att hon, genom sin tystnad och apatiska hållning, är den som de verkligen kan anförtro sig åt, en som aldrig skvallrar. När hon sugs in i gemenskapen blir plötsligt glömskan inget redskap längre. Barnen omkring henne får namn och ansikten. Hon ser omvärlden skarpare nu, förnimmer mänsklig mångfald och tusentals sätt att förhålla sig. Flickan som inte ville något annat än det alla andra vill, vet plötsligt varken ut eller in. Det faktum att hon inte längre kan vara neutral och likgiltig gör att hon blir förlamad. I bokstavlig bemärkelse.     Flickan hamnar på sjukhus och sovande framför läkarnas ögon genomgår hon en besynnerlig metamorfos: hon åldras och får en trettioårig kvinnas ansikte. Flickan som inte var någon flicka har bytt förklädnad och blivit kvinna...

Historien om det gamla barnet, som delvis bygger på ett autentiskt fall, är en sällsam och fascinerande poetisk fuga om en flickas försök att hejda tiden, att gömma sig i barndom och oskuld och vägra vuxenblivandet.