Anne-Marie Berglund hör sedan slutet av 70-talet till våra mest spännande kvinnliga författare. Hon har givit ut både lyrik och prosa och skrivit dramatik för radio. Senast kom prosaboken Raserier. Erotiska anfall, 1994. Flickorna och kvinnorna i hennes böcker är ofta på rymmen från en trång verklighet, de söker sig till hotellrum, främlingar och erotisk utlevelse, och lever på kanten, i en slags marginalisering och utsatthet. Anne-Marie Berglund återkommer nu med en diktsamling, och när kvinnan här träder ut ur kärlekens rum är allting annorlunda, men ingenting har förändrats för det. Vad finns kvar när kvinnan tröttnat? Nu handlar det om att avstå från drömmen om Han och Hon, att bli Träd. Det gör ingenting. Du kan ta resten också. Och det som finns i kylskåpet. Jag är inte kvar. Det var väl så det började: Hon finns inte. Nu ska jag lura henne fram. Sen ska hon utplånas tillbaka. Du byggde en kvinna med dina egna händer. Du raserade henne samma natt. Gör åtminstone rent efter dig. Sopa platsen. Plantera något annat där. Något annat.