''Dikten man läser verkar enkel nog, orden enkla, grammatiken enkel, som i talat språk. Trots detta finns någonting i dikten som inte låter sig fixeras, en rörelse som undflyr en: man läser den inte, men förnimmer den. Och man vet att just detta, som man inte läser, just detta är dikten.'' I ''Diktens tal'' läser Staffan Söderblom dikter av en handfull poeter och två sångare: Anna Rydstedt, Einar Økland, Gunnar D Hansson, Eldrid Lunden, Bengt Emil Johansson, Bob Dylan, Nils-Aslak Valkeapää och så Tomas Tranströmer två gånger om. Hans läsningar är ett försök att närma sig det undflyende i dikterna, det som kallas ''tystnaden'' i dem - och boken formar sig därmed till en annorlunda och personlig poetik.