Att göra kön är en bok med en ovanlig titel. Kan man över huvud taget GÖRA kön? Kön är väl något man bara är, eller har? Nej, det är just vad det inte är. Kön är något vi alla gör, mycket aktivt, fast inte alltid fullt medvetet. Redan som liten förstår flickan att hon tillhör den grupp som syns mest i underklädesreklamen och som kör den minsta bilen till mataffären. Den lille pojken förstår att han är en av dem som syns på TV när det händer något i världen och som är läkare, poliser och präster. Pojken förstår också tidigt att för att bli accepterad bör han intressera sig för bollar och helst inte välja rosaglittriga kläder.
Självklart finns det vissa biologiska skillnader mellan könen. Det den här boken handlar om är vilka innebörder vi lägger i dessa skillnader. Om varför vi väljer just dessa skillnader och inga andra och om hur vi knyter dem till status och makt. Vårt grundläggande behov av att bli socialt accepterade kvinnor och män frontalkrockar ofta med det moderna jämställdhetsidealet. I Sverige är jämställdhet är ett ”hurra-ord” som alla gillar. Kvinnor och män är förstås lika mycket värda. Att sedan kvinnor som grupp väljer att stanna hemma med barnen, väljer att jobba i lågbetalda yrken och väljer att ta ansvar för städning, tvätt och matlagning är liksom bara någon sorts lustigt sammanträffande.
Den som levt i en slags tro på könsneutraliteten, det vill säga tron på att kön inget betyder, blir ofta bländad när han eller hon får feministisk kunskap. När den som tidigare inte sett, plötsligt ser hur ojämställt det är i vår värld och i vårt samhälle, och att det betyder olika saker att vara kvinna respektive man, blir de flesta upprörda. Och kanske är det just den upprördheten som krävs för att en förändring ska komma till stånd.
Att göra kön från 2003 är en lika underhållande som tankeväckande bok och den manar till eftertanke och förändring – alla styrs vi av vårt grundläggande psykologiska behov av av vara kvinnor och män, men det går att göra kön på annat sätt. I den sanna jämställdhetens namn.