"Jag har aldrig lämnat förorten. Förorten är den enda plats där jag känt mig hemma. Men jag har fått lära mig att min hembygd inte räknas. Jag kommer från en plats som inte finns.

Under tonåren läste jag berättelser om torp i skogsbryn, statarlängor på godsen, stenhus i staden och patriciervillor omgivna av körsbärsträd. Men aldrig om radhusen, allmänningarna eller förortstorgen dit mamma och jag åkte med buss 703 för att köpa nya jeans på Kvickly eller möjligen EPA.

Mina gator, min barndoms hemligheter, räknas fortfarande som ett ytterområde och en periferi. Vårt radhus var inte stad, inte landsbygd, bara ett sätt att bo på. Den som kommer från förorten är Ingen. Jag var en ensam pojke i ett tomt hus genomkorsad av andras röster och hemliga ljud. Jag blev människan utan identitet. Sannolikt är det en befrielse.

Hela mitt vuxna liv har jag undrat vad en förort egentligen är och varför det ser ut som det gör där jag kommer från. Det här är mitt sätt att försöka hitta svaren."

På sin vandring från Heron city till Årsta skildrar Per Wirtén förorternas historia och hur de har kommit att förändra staden för alltid. En idérik, trotsig och ofta överraskande bild av den föraktade förorten, där så många av oss trots allt ju bor.