I Anders Olssons litteraturvetenskapliga gärning står poesin i centrum. I en rad uppmärksammade böcker (utgivna hos oss) har han skrivit om Gunnar Ekelöf, Wilhelm Ekelund och Gunnar Björling samt i mindre format om bland andra Edith Södergran, Nelly Sachs, Bengt Emil Johnson, Katarina Frostenson och Ann Jäderlund.Men han skriver också egna dikter med en omisskännligt egen ton – lågmälda, intensiva och kretsande kring en existentiell problematik som återkommer från samling till samling.I hans nya dikter (de första på mer än tio år) är allt statt i rörelse och förändring. Men ögonblicken finns, de utvidgade och avlyssnade ögonblicken, sorgsna och extatiska. Och i det oupphörligt föränderliga finns en balans:

allt som du vunnitallt som du förlorathåller dig upprättregnet som fallerför alla, för ingensoforaträdets danshåller dig upprättallt som du älskarhåller dig upprätt