Klockan 02:47 den tionde december 2006, svensk tid, blev Christer Fuglesang förste svensken i rymden. Vägen dit hade varit lång, rymdfärden blev av olika anledningar ständigt framflyttad. När han slutligen, den tolfte december 2006, kunde ta sin första rymdpromenad hade fjorton år förflutit sedan han påbörjade sin astronaututbildning.

Tretton dygn i rymden efter fjorton år på jorden är Christer Fuglesangs egna ord om den storslagna resan. Det är historien om när Sverige får upp sin förste astronaut i rymden, men också historien om en man som tror på sig själv och sin egen förmåga, trots ständiga bakslag. Han skriver om tillvaron före resan; om storpolitiska spel som manövrerar ut honom och om att bli känd som astronauten som blir kvar på jorden. Om rymdfärjan Columbias haveri 2003 som inte bara ställde in hans egen avfärd, utan också blev en påminnelse om uppdragets farliga natur. Och om att slutligen kunna fara fram över himlen med en hastighet av två kilometer per sekund. Han berättar stort och smått om livet på rymdfärjan: rymdpromenaderna, hylsan som tappades bort i universum och vardagen på färjan. Och att som förste svensk få en skymt av rymdens fantastiska oändlighet. Berättelsen kompletteras med egna foton, tagna av Christer och den övriga besättningen.