Hon vaknar upp i en sjukhussäng och smärtan hukar över henne som ett stort djur hon vågar knappt andas. Men efter hand kommer minnet tillbaka. Hon har just blivit övergiven av en man som hon var säker på att hon skulle leva tillsammans med resten av livet. Och i ett desperat försök att hindra honom från att resa iväg med en annan kvinna har hon råkat ut för en svår bilolycka. Under de dagar som följer på sjukhuset kommer ett beslut till henne: Inga fler män för Karen.   Varsamt följer författaren Karen under hennes konvalescens. När hon står ensam träder hennes tidigare liv fram med en nästan kuslig skärpa. Samtidigt tycks allting i hennes värld annorlunda, inte minst tvingas hon ompröva relationen till sina vuxna barn. Långsamt och mödosamt söker hon efter hållpunkter för ett nytt liv och när hennes misströstan är som störst finner hon oväntat en fristad.   Hennes mjukaste röst är en lika omfångsrik roman som Gregorius, och den arbetar med samma på en gång breda och djupa gestaltning. Berättelsen utspelar sig i den kanadensiska provinsen Nova Scotia.

Det har visat sig att det kan vara svårt att komma igen efter ett Augustpris. Men bara tre år efter Gregorius  återkommer nu Bengt Ohlsson med en roman som är minst lika bra, om inte bättre.