Ett självporträtt mot 40 säckar torv och reparation av ett fönster var ett kap för den unga målaren Tove Jansson vintern 1946. Hon hade drömt om att bli fyrvaktare, men blev en världsberömd författare, bosatt i ett kyligt torn i Helsingfors.  Hennes färgstarka liv är en berättelse i sig själv, fylld av måleri och mumintroll, skrift och sökande, arbete och kärlek. Framgångssagan började skrivas på 1950-talet, då muminfebern grasserade första gången.      Men bakom trollen och tavlorna finns en ständig kamp mellan lusten och plikten, viljan och ansvaret. Tove Jansson sökte nya konstnärliga uttryck hela sitt liv, från de första teckningarna till den sista boken. Ge mig en bild, en uttryckslängtan. De behöver inte vara mycket, men det måste vara något, en liten lust, ett litet behov, skriver hon i en anteckning 1960.

Tidigare okända brev till familj och vänner, dag- och anteckningsböcker och mängder av annat nytt material ligger till grund för denna första stora biografi om  målaren och författaren Tove Jansson. Boel Westin har som enda forskare haft fri tillgång till hela Tove Janssons arkiv.