Med barndomsskildringen Ditt ord är ljus, gav poeten Ragnar Thoursie år 2001 ut sitt första prosaverk. Där berättade han om den ovanliga uppväxten i en familj som hörde till Jehovas Vittnen. Igelkottsfrid är en fortsättning på berättelsen om människorna på Amygatan i Katrineholm, från 1930-talet och framåt, men nu i en mer anekdotisk memoarform. Fadern Johan Algot, lokförare, bibelforskare och kolportör, och modern Signe, familjens sammanhållande kraft, är också här kärleksfullt skildrade huvudpersoner, tillsammans med den mäktige rektor Malm och hans olycksdrabbade familj. Mellan fadern och rektorn spirar en försiktig vänskap. Båda hör med sina värderingar till den gamla tiden, som Thoursie ger sitt äreminne i en inledande text om åkarkampen; om långsamhetens och det ihärdiga arbetets tid. Själv hör han till den generation som oskadd tar sig in i det nya välfärdssamhälle som växer fram, men han upptäcker att han bär med sig en färdkost av idéer, gammaldags sturiga idéer, och en sinnets förknippning vid gamla mönster. Här låter han sina hågkomster av människor och levnadssätt stiga fram med en lysande skärpa, bilder fyllda av humor och vemod. Boken avslutas med en svit fotografier ur författarens familjealbum.