Världen står ständigt inför förändringar. I Michael Cunninghams djärva nya roman en lek med genrer präglar det hotet eller den förhoppningen tre olika tidsbilder. Men scenen är alltid densamma: New York.     Under industrialismens framväxt blir 12-årige Luke förälskad i sin döde brors fästmö. Till omgivningens bryderi citerar han oupphörligt den nyskapande amerikanske 1800-talspoeten Walt Whitman, som självsvåldigt tog avstånd från både rim och meter. I efterdyningarna av 11 september 2001 kommer en psykolog via polisens jourtelefon i kontakt med en terroristliga av vilsna barn beredda att offra sig som självmordsbombare. Också här spelar Walt Whitmans ord en avgörande roll. Etthundrafemtio år senare befolkas staden efter en kärnvapenkatastrof av ödlemänniskor och halvrobotar. Och av Whitmans ande.

Om Ett hem vid världens ände

"Författaren tecknar flyhänt en igenkännande verklighet i de unika personligheterna, i en miljö som är lika febrig som huvudpersonernas sökande efter sexuell och existentiell identitet. Berättelsen lämnar en stark och ovanlig efterklang."