På ett imponerande sätt har Björn Runeborg under en lång följd av år utvecklat ett konsekvent och särpräglat författarskap. Hans berättelser utspelas i en omedelbart igenkännlig svensk verklighet och hans personer är vanliga människor. Men samtidigt vrider han i sin fiktion upp denna svenska verklighet så att vi plötsligt befinner oss i en värld där vi inte alls känner igen oss, en värld där hemlighetsfulla och fantastiska krafter verkar på de personer som rör sig i den.

I sin nya roman opererar han med mästarens lätta hand. Bruno blir som gymnasist övertygad om att han är den nyligen avlidne filmregissören Hampe Faustman - han har mottagit dennes främmande kropp i sin egen. Livets mening blir för honom att vara någon annan. Miranda stöter ihop med Bruno på ett tåg och vet med ens att han - Hampe Faustman - är mannen som hon ska älska. Hon gifter sig med en annan, men Bruno är ändå oavvisligt närvarande i hennes liv som en bestämmande kraft.

Mytomaner heter romanen och den är en lika glasklar som svindlande berättelse om de föreställningar som vi bygger våra liv på: fiktioner som vi inte kan leva utan, men som lika väl kan föra oss helt vilse. Romanen är också en samtidsskildring i vilken kända händelser och personer (Ebbe Carlsson, Odd Engström, Jan Stenbeck) vävs samman med det fiktiva till en övertygande bild av det sena 1900-talets Sverige.

PS. Hampe Faustman var verksam som skådespelare och regissör. Under 40-talet visade han sin särprägel som regissör i en rad realistiska och socialt engagerade filmer - t ex Lars Hård (efter Fridegårds roman) och Främmande hamn (efter en pjäs av Josef Kjellgren). Han dog 1961.