Den mörka stigen, Lotta Olssons första diktsamling sedan den enastående debuten med Skuggor och speglingar 1994, är liksom debutsamlingen en antik historia i sonettform. Då handlade det om myten om Persefone, Demeter och Hades, den här gången är det den snarlika myten om Orfeus och Eurydike som Lotta Olsson inspirerats av och diktar vidare på. Och nu i form av en sonettkrans, dvs fjorton sonetter så konstruerade att sista raden i varje sonett är identisk med den första i nästkommande, avrundat med en femtonde sonett -- den s k mästarsonetten, kronan på verket -- vars fjorton rader var och en återfinns i de föregående fjorton sonetterna som första eller sista rad, och som dessutom ska sammanfatta kransens innebörd.