Fotboll är världens största sport. Antal spelare, regler, teknik och förutsättningar kan vara olika men känslan och kärleken till sporten är densamma oavsett om den spelas på en skolgård i Bristol eller om det är ett hett italienskt derby mellan Milan och Inter på San Siro. Under de senaste hundra åren har fotbollens utveckling gått i raketfart både på och utanför planen. Idag är det en gigantisk miljardindustri och spelet har förädlats, blivit snabbare, mer tekniskt samtidigt som varje spelare är fysiska toppatleter med enorm explosivitet och muskelmassa. Det enda som inte följt med i utvecklingen och kanske den viktigaste ingrediensen är supportrarnas kärlek och hjärta för den klubb man håller på. Idag byter spelare klubbar mitt under säsong och blir i det närmaste förvånade när supportrarna visar sitt missnöje över att spelare går över till den bittra lokalkonkurrenten. När två talangfulla tvillingar från Älvsjö skrev på för AIK 1971 så var det en annan tid. Redan efter att ha gjort sina första matcher i AIK så visste dom att dom hade kommit hem. Historien om Yngve och Börje Lebacks liv och karriär i 70-talets AIK är fylld av anekdoter, vinster, förluster, kamratskap och gemenskap. Fotbollen är den röda tråden och deras betydelse för att AIK gick ifrån en ångestfylld bottenstrid till ett topplag som vann cupguld och dubbla stora silver är ovärderlig. Börje var lagkaptenen och straffspecialisten medan Yngve var den notoriske måltjuven. Det är också ett tidsdokument från ett 70-tal där elitspelarna varvade träningar och matcher med ett heltidsjobb. En tid då lojalitet och solidaritet var viktigare än pengar. En tid då hjärta för klubben var viktigare än pengar.