Den tyska filosofins nyligen bortgångne nestor, Hans-Georg Gadamer (1900-2002), behandlar i denna bok sjukdom och hälsa utifrån skillnaden mellan den vetenskapliga medicinen och läkekonsten. Inom medicinen är kunskapen om det allmänna något som läkaren kan lära in, medan läkekonsten - som handlar om det enskilda fallet - måste mogna lång- samt genom egen erfarenhet och omdömeskraft.Yrkeskunnandet måste präglas av dialog mellan jämbördiga parter.Hälsa ser Gadamer som ett jämvikts- tillstånd där de krafter som balanserar varandra bara visar sig när jämvikten rubbas. I övrigt "tiger hälsan still", den har ett förborgat väsen och "den dolda harmonin är alltid starkare än den uppenbara".Boken vänder sig inte bara till intres- serade av läkarkonst och filosofi utan till dem som befinner sig i patientens roll - en roll där vi alla förr eller senare hamnar. Gadamers visdom är djupt angelägen i det tidiga 2000-talet med stigande ohälsa. Hans förankring i den hermeneutiska vetenskapstraditionen ger honom möjlighet att betrakta hälsa och sjukdom på nya och oväntade sätt med fäste i det mänskliga samtalets stora betydelse.