I natt drömde jag att världen var en stor och ödslig plats. Det var bara du och jag kvar, Emma. Alla andra var döda. Men sen. När jag vaknar och ser ditt vita ansikte, din stumma blick, förstår jag att det inte är någon dröm. Världen är en stor och ödslig plats. Och vi är dom enda kvar. Gotland är drabbat av virus. Ett virus som dödar människor men skapar monster. Ön är full av dessa Varelser, de odöda. De kommer om natten. På jakt efter fler offer. Elias har lovat att ta hand om Emma, att skydda sin lillasyster. De ska inte bli mat. De ska överleva. Men hur? På en ö dit ingen hjälp kommer, ingen flyktväg och ingen återvändo. Det enda som finns kvar är hoppet, att vara den som kanske överlever. En dag i taget...